-
Min
personliga tränare satt bara och gapade igår kväll när jag la mig ner rak lång
på mattes kommando utan en endast godisbit eller något tecken i sikte. Bit på
den ni! Hon sa att hon var "gobsmacked" vilket säkert betyder något bra (även om
det hörs som om man får på nosen!). Hon hade tydligen inte sett en tax lära sig
det på en vecka. Tja, vad ska jag säga, ibland glänser jag! Men bara när jag
själv vill!
Att vänta på "varsågod" för att äta, sitta, ligga och hämta leksak
är nu en valplek. Vänta bara ett tag så ska jag nog lära mig att stanna kvar,
bli parkerad och gilla gäss också. De är bara så förbaskat högljudda de där
fjäderprydda så när jag sprang rakt på dem vid matdags igår och de skränade och
flaxade som mest blev jag jätterädd, hu! Husse räddade mig denna gång, men nästa
hoppas jag att det inte känns lika farligt.
Nu ska jag sova en stund i mattes
knä. Henne ser jag ju inte mycket av så jag får passa på! Gnatt!
-
- Japp, det där med ögonkontakt jobbar jag på ... jag är helkoncentrerad på att ta den där godisbiten när jag hör "varsågod"! -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar